2 oktober

Kärlek.. Vilket jävla skit egentligen. Eller... inte alltid, ibland har man faktiskt tur. Jag hade tur i drygt ett år...men sen föll allting och min värld rasade ihop totalt. Jag komer ihåg den dagen som om det var igår. Usch. Man fick ju knappt stopp på tårarna igen. Det var riktigt hemskt. Men jag fick enormt mkt stöd av Otto som jag snackade med på skype då det hände. Det var så jävla skönt att höra någon peppa mig. Och det har verkligen hjälpt mig nu.
Varför kan aldrig mina drömmar gå i uppfyllelse? Vad gjorde jag för fel? Jag föll på mållinjen förra gången, denna gången kommer jag lyckas, det lovar jag..




It was you who made the tears fall down, it was you who broke my heart in pieces. Oh, I never should have trusted you.. :'(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0